Vad tänker du på när du hör ordet häxa? Tänker du på en krokryggig gumma som kokar paddor i ett hus i skogen, eller tänker du kanske på en kvinna som flyger på sin kvast till blåkulla för att…? Ja, du vet! 😉
Det där är långt ifrån min sanning. Jag har aldrig kysst en groda, aldrig förhäxat någon och jag har aldrig flugit på en kvast. Jag tror inte ens att jag vet hur man gör när man flyger. Om du kan berätta det för mig så får du gärna höra av dig! Kanske borde jag också nämna att jag inte är satanist, jag tror inte ens på djävulen. Märkligt nog har människor ibland, på ett sorgligt sätt, tillskrivit oss det.
För mig är häxkonst att leva i balans med naturen och med årstidernas växlingar, att se att jag bara är en liten del av allt liv här på jorden och att jag inte på något vis står upphöjd över något annat. Att vara häxa är för mig att betrakta allt levande, inklusive djur och växter, som heligt, som något vi behöver behandla med respekt. Det betyder fantastiskt nog att också jag är helig, och även du, och därför har jag aldrig rätt att skada någon annan eller mig själv. Att vara häxa är att fira, upphöja och tillbe både Guden och Gudinnan och att se deras avtryck i allt det som lever och finns omkring oss. Som häxa kan jag se att allt i livet är magiskt om jag tillåter det att vara så. Livet som häxa hjälper mig också att se synkroniciteten i de olika situationer vi möter och att förstå att allt hör samman, att allt är en del av samma väv.
Jag plockar mina örter och jag kokar mina salvor. Jag dansar i månen och jag pratar med träden för att få tröst. Jag offrar vin till de döda och till de små osynliga som lever omkring oss. Jag sjunger vid elden och jag älskar med passion. Jag spår i runor och jag ger healing till de varelser som lever omkring mig. Jag gör varje dag mitt bästa för att inte kränka någons vilja eller brista i respekt mot mina medvarelser. Jag vet att livet inte bara är ljus och jag omfamnar också mörkret eftersom jag vet att jag kan lära något av det.
Min kyrka är skogen och naturen och jag är min egen präst. Jag själv kan prata direkt med Gudomligheten, till det behöver jag ingen annan. Jag tror inte att manligt står över kvinnligt, snarare vet jag att balansen behövs mellan polerna för att vi ska fungera så bra som det bara är möjligt. Guden bor i oss alla och så gör Gudinnan.
Under året som kommer så vill jag ibland dela med mig av mina erfarenheter och min vandling runt årshjulet. Jag kommer att ta dig med på mina högtider, sabbater som vi kallar dem.
Har du frågor om vad det är att vara häxa så är du varmt välkommen att ringa!
Väl mött!
