Andar och spöken, Blog

Borgvattnets prästgård

Tio mil från Östersund hittar du det hus som är känt för att vara den mest hemsökta plats du kan besöka här i Sverige, Borgvattnets prästgård. Tror man inte på spöken och gengångare innan man kommer hit så är kanske övertygelsen större efter att ha tillbringat en natt här. Ja, du får sova över på Borgvattnet. Huset, som är byggt 1876, har sedan 70-talet flera sängar för uthyrning.

Redan 1947 blev det en offentlig nyhet att det spökade på den gamla prästgården. Nyheten fick stor publicitet och än tycks inte de andar som lever där ha lämnat gården. 1970 började man hyra ut rum och sängar till de nyfikna människor som var modiga nog att sova där och sedan dess har hundratusentals gäster kommit, eventuellt skrikit, och gått. Hur många av dessa som verkligen sovit istället för att ligga vakna hela natten och lyssna efter märkliga ljud är det nog ingen som vet.

Även om Borgvattnets prästgård inte fick rykte om sig att vara Sveriges mest hemsökta hus förrän 1947 så finns det nedskrivna anteckningar som berättar att man redan så tidigt som 1927 upplevt paranormal aktivitet i byggnaden. Nästa vittnesmål är från 1930 då en präst vid namn Rudolf sade sig ha sett en grå kvinna i ett av de större och finare rummen i huset. Man har också redan på fyrtiotalet mött tre gråtande kvinnor i huset och 1945 ska en annan präst ha blivit knuffad ur en gungstol.
Dörrar har öppnats och stängts och fotsteg har hörts där ingen människa gått och ännu sägs dessa saker hända. Gäster som övernattar på Borgvattnets prsätgård berättar om märliga skuggor, om osynliga armar som griper tag i deras kläder och om att ha sett vålnader stryka omkring i byggnaden.

Den allra första person som 1927 dokumenterade andlig aktivitet i huset hette Nils. Nils var prästson och son till en kvinna som 1908 dog i barnsäng. Nils hade själv, efter fadern, blivit präst och levde vid den tiden som vuxen i prästgården. Många tror att det är hans mor, Märta, som går igen och ligger bakom det som sker i huset.

 

Andar och spöken, Blog

Andar och spöken, del 4

Vad är ett spöke?
Enligt vissa undersökningar tror ungefär en av sex svenskar på spöken, gengångare, gastar eller vad du än väljer att kalla dem för. Enligt de flesta av dessa människor är spöken själar från bortgångna människor och ibland djur.
Folktron säger att spöken oftast går att hitta på kyrkogårdar, galgbackar och i gamla slott och herresäten men jag är av övertygelsen om att du hittar minst lika många på helt andra typer av platser. Det är enligt min erfarenhet vanligare att någon går igen i huset de levde i än på den gravplats där deras kropp grävts ner. Kroppen är trots allt bara skalet och när de begravdes hade de redan lämnat den.
Det sägs också att gamla mentalsjukhus ska vara platser där det ofta förekommer övernaturlig aktivitet och om vi betänker hur mycket lidande som har utspelats på dessa platser är det inte märkligt att föreställa sig att olyckliga själar ännu vandrar runt i korridorerna.

Spöken sägs vara nattvarelser som oftare visar sig på natten än på dagen men ofta är det nog människors fantasi och mörkrädsla som förstärker de nattliga upplevelserna. När jag arbetat med att rena platser och med att hjälpa de jordbundna själarna över till andra sidan har jag aldrig märkt att de skulle vara mindre aktiva på dagtid.
Enligt en del nordiska berättelser blir spöken under dagtid helt orörliga och kan då heller inte ses med blotta ögat men det tror jag inte mycke på då min dotter som liten ofta såg grå skuggor som rörde sig genom vår bostad och även vid ett tillfälle på dagtid såg en äldre kvinna som satt på hennes sängkant. Skulle det vara sant att spöken under dagtid blir som förlamade så kan en person som passerar och råkar vidröra ett sådant spöke bli gastkramad, det vill säga drabbas av en oväntad och hastig sjukdom.

Vi har ett flertal kända hemsökta hus och platser i Sverige, däribland Borgvattnets prästgård som jag tänker berätta mer om i nästa inlägg i min blogg.

Andar och spöken, Blog

Andar och spöken del 3, Poltergeists

Det finns många berättelser om poltergeists, de andar som förmår flytta på saker och knacka i skåp och väggar. Ordet är tyskt och betyder buller-ande, vilket är ett mycket väl beskrivet ord för vad en poltergeist verkligen uppenbarar sig som. Har du ett sådant spöke hemma så missar du det inte. Det rör sig, och det låter. De kallas av naturliga skäl även för knack-ande. Folklivsforskaren Ebbe Schön, som är en av mina stora förebilder, använde sig av ordet buller-gast då han inte ansåg att poltergeist riktigt hör hemma i den svenska traditionen.
Oavsett vad vi väljer att kalla fenomenet så har vi alla hört talas om det och kanske har du till och med upplevt det.

Det finns många teorier kring vad en poltergeist är och kanske är flera förklaringar rätt. Vad den gör det vet vi, men det finns inte helt fastställt om det handlar om ett spöke, ett naturväsen eller en annan typ av varelse. Visst kan jordbundna själar absolut uppträda som poltergeists men kanske finns det även fler, parallella förklaringar till vad som skapar fenomenet.

Flera är de berättelser om saker som rört sig mycket märkligt genom rum, om stenar som flugit genom luften, om märkliga ljud i väggarna. Ja, de är alldeles för många för att inte åtminstoe en del av dem ska vara verkliga. Själv stod jag förra helgen i min vuxna dotters lägenhet och såg hur en ballong långsamt svävade ut ur barnens rum efter att de hade lagt sig för att sova. Det var mycket synligt på sättet den rörde sig att det var någon som höll i snöret, någon vi inte kunde se som gick fram och tillbaka och lät ballongen först sväva högre och sedan lägre innan den steg lite igen till ungefär halva vägen upp i taket. Nu är det långt ifrån första gången jag har en liknande upplevelse men just den här gången kändes det så fint och speciellt för det var så uppenbart i sättet den rörde sig att den som höll i ballongen kom för att säga hej till oss båda.

Vad har du upplevt?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

 

 

 

Andar och spöken, Blog

Andar och spöken, del 2

Vad är en jordbunden själ?

Vi människor kan stanna här på jorden av många orsaker även efter att vi lämnat våra fysiska kroppar. En del av oss stannar som frivilliga väktare och beskyddare för våra familjemedlemmar medan andra stannar här för att de inte kan gå. Ibland beror det på att de har dött innan deras tid här var slut, antingen genom olyckor eller genom att själva välja att avsluta livet för tidigt. Ibland beror det på att de helt enkelt inte har förstått att de har lämnat den materiella kroppen och att det är dags för dem att få vila innan de återföds i en annan skepnad. Dessa är av en eller annan anledning bundna till den här jorden.

Under många år har jag arbetat med att hjälpa jordbundna själar att nå viloplatsen, eller ljuset som det också kallas för. Flera av dessa olyckliga själar är vad andra kallar poltergeists. En poltergeist kan förvisso också vara en annan form av entitet men ofta är den en själ som tror att den ännu fysiskt lever kvar i det hus där den bott medan den levde. Det är en mycket orolig och förvirrande upplevelse att se människor flytta in i det hus du tror att du äger, försöka prata med dem när de gör om saker som du vill bevara och tar över det som är ditt. Självklart blir dessa själar upprörda och gör vad de kan för att bli av med inkräktarna, även om det innebär attt kasta saker omkring sig.
Om någon kan gå in där och få dem att förstå att deras tid på platsen är över och hjälpa dem att släppa taget och gå vidare så kommer också oftast platsen att bli lugn och harmonisk.

Jag har alltid känt medkänsla för dessa jordbundna själar och ler lite när jag tänker på den man som en gång kallade mig för en spökterapeut när jag renade hans hus från de osynliga som bodde där. Kanske är det just precis det jag är, en spökterapeut.

Andar och spöken, Blog

Andar och spöken del 1

Tror du på spöken? Personligen tycker jag egentligen inte alls om ordet då jag känner att det mest skapar märkliga fantasier och villfarelser. Spöken hör liksom hemma i sagornas värld. Däremot tror jag på själar, ljusvarelser och andeväsen och på andra entiteter som inte bor i fysiska kroppar. För mig är de lika verkliga som de människor jag möter varje dag.

Människor har alltid, i alla tider fascinerats av själen. Inom alla religioner och kulturer har man trott på andeväsen och på att människans själ är evig och oförstörbar. Inom vissa religioner finns tron att vi kommer till en himmel eller ett paradis direkt när vi dör, inom andra andliga inriktningar finns tron på reinkarnation, det vill säga återfödelse. Sedan finns den parallella världen, den där vi inte är kroppsliga varelser utan av olika skäl fortsätter att vandra här på jorden som ett andeväsen. Under några veckor framåt tänkte jag skriva om andar, spöken, gastar och andra levande väsen utan kropp. Visst följer du med i bloggen?

Om du känner dig ivrig och snabbt vill ha svar på eventuella frågor om utomkroppsliga väsen får du givetvis ringa till mig så svarar jag utifrån bästa förmåga. Jag har många års erfarenhet av att samtala med andeväsen och att rena hus från så kallade jordbundna själar eller besvärande energier. Jag tar självklart gärna emot ditt samtal även om dina frågor rör helt andra saker såsom kärlek, arbete eller nästan vad du vill. Till min hjälp i våra samtal använder jag runor och tarot.

Välkommen!

Andar och spöken, Blog

Att tala från andra sidan

Ibland får jag samtal på linjen som liksom stannar kvar i mig.
Jag har naturligtvis tystnasplikt och sekretess och kan inte gå in på detaljer men jag tänker speciellt på två kunder som jag samtalat med.

Den första historien handlar om en kvinna som mist sin man. Hon kontaktade mig och bad om ett budskap från honom.
Det första jag fick meddela var en del personliga detaljer men också en försäkran om att han visste att hon skulle klara av sin sitaution och att han ännu fanns där med henne.
Det som sedan hände var att jag fick upp ordet fisk i mitt huvud. Inga förklaringar, bara fisk.
Det händer att de bortgångna ger mig bilder eller ord som bara deras anhöriga förstår. Jag fick givetvis förmedla det med en fråga om han eventuellt varit fiskare eller särskilt förtjust i just fiskar.
Kvinnan på andra sidan linjen började skratta och sa:
– Vet du, en av de första saker jag gjorde när han lämnade oss var att skaffa mig ett akvarium. Jag gjorde det för att ha något att sysselsätta mig med som skulle skingra tankarna. Vad otroligt att han faktiskt ser det!
Även om jag inte förstod vad budskapet betydde så visste hon exakt vad han ville säga. Han ville naturligtvis berätta att han även efter sin bortgång varit där med henne och sett allt hon gjort. För henne var det helt tydligt.

Jag tänker även på en annan ung kvinna som ringde mig för att hon ville veta hur hennes bror hade det på andra sidan. Hon bad mig om en bekräftelse på att det verkligen var honom jag såg och jag såg en bild som kändes som att titta på ett fotografi med en lycklig man med några barn och en kvinna framför en båt.
Jag frågade henne givetvis om han haft en båt medan han levde och hon förstod ingenting av bilden. Han hade inte haft några båtar och hon kunde inte tänka på någon annan båt heller.
Ett par veckor seanre ringde hon mig för att berätta att hennes mamma bekräftat att fotot verkligen existerade. Det var hans sista resa med sin familj och han var otroligt lycklig vid just den tidpunkten.

Kanske sörjer du någon som inte längre är här i fysisk form. Det är naturligt att sörja, vi är människor och vi saknar naturligtvis dem vi älskar. Jag vill ändå trösta dig med att säga att dina älskade inte är borta för att de inte längre finns här i fysisk form. Kroppen är förgänglig men anden, själen, är evig.
Det här är egentligen inte min främsta specialitet på linjen men andarna väljer ofta att komma till mig på ett väldigt detaljerat sätt och det är något jag ständigt upptäcker själv att jag blir allt bättre på. Varje gång det sker sitter jag i djupaste tacksamhet.

Andar och spöken, Blog

Ett liv efter döden

Japan drabbades 2011 av en stor tsunami där över 15 000 människor miste sina fysiska liv. Varför skriver jag fysiska liv och inte att de miste livet? Svaret är att jag lever i övertygelsen om att livet är så oändligt mycket större än våra kroppar. Kroppen är bara den hydda i vilken själen bor. Du kan därför aldrig dö, bara förvandlas till något annat. Naturligtvis är det ingen tröst, naturligtvis lämnade ändå denna tsunami människor i stor sorg och i ett enormt lidande.

En tid efter att katastrofen ägde rum i Japan började människor lämna rapporter om att de mött sina anhöriga som drunknat under de enorma vattenmassorna. Avlidna mödrar visade sig för sina vuxna söner på samma sätt som om de ännu levt, mammor fick se sina barns leksaker få liv och börja röra sig som om någon ännu lekte med dem. Det tycktes inte skrämma någon. Istället gav det människor hopp om att inte livet är slut för att vi lämnar vår boning och det stärkte den övertygelse som redan är så stor inom många asiatiska kulturer, att människans själ är oändlig och att vi inte försvinner utan bara förvandlas vid dödsögonblicket. De som blivit lämnade fick bevis på att deras tro var sann, att de inte var ensamma och att deras bortgångna vakade över dem och var med dem genom livet.

Inom vissa kulturer tror man att om människan av någon anledning lämnar sin kropp för tidigt, innan hon är klar här på jorden, så kommer hon tillbaka till de platser hon en gång kände för att besöka dem. Hon blir kvar hos oss till den dagen hon egentligen var menad att avsluta sin resa i den här kroppen.
Det finns en liknelse i Japan om att passagen mellan liv och död är som en skjutdörr. När det är dags för oss att lämna kroppen skjuter vi dörren åt sidan och går igenom till andra sidan. De anhöriga kan då fortfarande ibland se oss genom glasrutan i dörren även när vi fysiskt är borta.

Är du i sorg, saknar du någon som lämnat sin kropp, så kan det här vara en tröst för dig. Dina anhöriga kan fortfarande vara med dig och skydda dig. Du kan ännu prata med dem, även om du kanske inte alltid hör deras röst lika klart som min.
Du är inte ensam!