Japan drabbades 2011 av en stor tsunami där över 15 000 människor miste sina fysiska liv. Varför skriver jag fysiska liv och inte att de miste livet? Svaret är att jag lever i övertygelsen om att livet är så oändligt mycket större än våra kroppar. Kroppen är bara den hydda i vilken själen bor. Du kan därför aldrig dö, bara förvandlas till något annat. Naturligtvis är det ingen tröst, naturligtvis lämnade ändå denna tsunami människor i stor sorg och i ett enormt lidande.
En tid efter att katastrofen ägde rum i Japan började människor lämna rapporter om att de mött sina anhöriga som drunknat under de enorma vattenmassorna. Avlidna mödrar visade sig för sina vuxna söner på samma sätt som om de ännu levt, mammor fick se sina barns leksaker få liv och börja röra sig som om någon ännu lekte med dem. Det tycktes inte skrämma någon. Istället gav det människor hopp om att inte livet är slut för att vi lämnar vår boning och det stärkte den övertygelse som redan är så stor inom många asiatiska kulturer, att människans själ är oändlig och att vi inte försvinner utan bara förvandlas vid dödsögonblicket. De som blivit lämnade fick bevis på att deras tro var sann, att de inte var ensamma och att deras bortgångna vakade över dem och var med dem genom livet.
Inom vissa kulturer tror man att om människan av någon anledning lämnar sin kropp för tidigt, innan hon är klar här på jorden, så kommer hon tillbaka till de platser hon en gång kände för att besöka dem. Hon blir kvar hos oss till den dagen hon egentligen var menad att avsluta sin resa i den här kroppen.
Det finns en liknelse i Japan om att passagen mellan liv och död är som en skjutdörr. När det är dags för oss att lämna kroppen skjuter vi dörren åt sidan och går igenom till andra sidan. De anhöriga kan då fortfarande ibland se oss genom glasrutan i dörren även när vi fysiskt är borta.
Är du i sorg, saknar du någon som lämnat sin kropp, så kan det här vara en tröst för dig. Dina anhöriga kan fortfarande vara med dig och skydda dig. Du kan ännu prata med dem, även om du kanske inte alltid hör deras röst lika klart som min.
Du är inte ensam!
