Andar och spöken, Blog

Andar och spöken, del 4

Vad är ett spöke?
Enligt vissa undersökningar tror ungefär en av sex svenskar på spöken, gengångare, gastar eller vad du än väljer att kalla dem för. Enligt de flesta av dessa människor är spöken själar från bortgångna människor och ibland djur.
Folktron säger att spöken oftast går att hitta på kyrkogårdar, galgbackar och i gamla slott och herresäten men jag är av övertygelsen om att du hittar minst lika många på helt andra typer av platser. Det är enligt min erfarenhet vanligare att någon går igen i huset de levde i än på den gravplats där deras kropp grävts ner. Kroppen är trots allt bara skalet och när de begravdes hade de redan lämnat den.
Det sägs också att gamla mentalsjukhus ska vara platser där det ofta förekommer övernaturlig aktivitet och om vi betänker hur mycket lidande som har utspelats på dessa platser är det inte märkligt att föreställa sig att olyckliga själar ännu vandrar runt i korridorerna.

Spöken sägs vara nattvarelser som oftare visar sig på natten än på dagen men ofta är det nog människors fantasi och mörkrädsla som förstärker de nattliga upplevelserna. När jag arbetat med att rena platser och med att hjälpa de jordbundna själarna över till andra sidan har jag aldrig märkt att de skulle vara mindre aktiva på dagtid.
Enligt en del nordiska berättelser blir spöken under dagtid helt orörliga och kan då heller inte ses med blotta ögat men det tror jag inte mycke på då min dotter som liten ofta såg grå skuggor som rörde sig genom vår bostad och även vid ett tillfälle på dagtid såg en äldre kvinna som satt på hennes sängkant. Skulle det vara sant att spöken under dagtid blir som förlamade så kan en person som passerar och råkar vidröra ett sådant spöke bli gastkramad, det vill säga drabbas av en oväntad och hastig sjukdom.

Vi har ett flertal kända hemsökta hus och platser i Sverige, däribland Borgvattnets prästgård som jag tänker berätta mer om i nästa inlägg i min blogg.

Andar och spöken, Blog

Ett liv efter döden

Japan drabbades 2011 av en stor tsunami där över 15 000 människor miste sina fysiska liv. Varför skriver jag fysiska liv och inte att de miste livet? Svaret är att jag lever i övertygelsen om att livet är så oändligt mycket större än våra kroppar. Kroppen är bara den hydda i vilken själen bor. Du kan därför aldrig dö, bara förvandlas till något annat. Naturligtvis är det ingen tröst, naturligtvis lämnade ändå denna tsunami människor i stor sorg och i ett enormt lidande.

En tid efter att katastrofen ägde rum i Japan började människor lämna rapporter om att de mött sina anhöriga som drunknat under de enorma vattenmassorna. Avlidna mödrar visade sig för sina vuxna söner på samma sätt som om de ännu levt, mammor fick se sina barns leksaker få liv och börja röra sig som om någon ännu lekte med dem. Det tycktes inte skrämma någon. Istället gav det människor hopp om att inte livet är slut för att vi lämnar vår boning och det stärkte den övertygelse som redan är så stor inom många asiatiska kulturer, att människans själ är oändlig och att vi inte försvinner utan bara förvandlas vid dödsögonblicket. De som blivit lämnade fick bevis på att deras tro var sann, att de inte var ensamma och att deras bortgångna vakade över dem och var med dem genom livet.

Inom vissa kulturer tror man att om människan av någon anledning lämnar sin kropp för tidigt, innan hon är klar här på jorden, så kommer hon tillbaka till de platser hon en gång kände för att besöka dem. Hon blir kvar hos oss till den dagen hon egentligen var menad att avsluta sin resa i den här kroppen.
Det finns en liknelse i Japan om att passagen mellan liv och död är som en skjutdörr. När det är dags för oss att lämna kroppen skjuter vi dörren åt sidan och går igenom till andra sidan. De anhöriga kan då fortfarande ibland se oss genom glasrutan i dörren även när vi fysiskt är borta.

Är du i sorg, saknar du någon som lämnat sin kropp, så kan det här vara en tröst för dig. Dina anhöriga kan fortfarande vara med dig och skydda dig. Du kan ännu prata med dem, även om du kanske inte alltid hör deras röst lika klart som min.
Du är inte ensam!