Blog, Högtider, Jul

God jul!

Ikväll är det juldagsafton, ännu en jul är nästan över. Jag har haft två fina dagar. Igår tillbringade jag tid med människor jag tycker om, åt god mat och spelade sällskapsspel. Idag gick jag i pyjamas nästan hela dagen, en pyjamas jag fick av min fina dotter tillsammans med smaksatt kaffe och min favorithudvårdsserie. Julen har varit lugn men jag har inte kunnat undvika att tänka på alla de som ofrivilligt suttit ensamma i år. Vi lever i en märklig tid just nu. Vi lever i en pandemi som sannolikt ingen av oss någonsin trodde att vi skulle få uppleva. Plötsligt är saker vi tidigare tog för givet så oerhört värdefulla och inget känns längre självklart som tidigare var vardag. Kanske har vi något att lära oss av det här? Kanske lär vi oss vad som verkligen betyder något för oss, att det inte är de dyra sakerna i livet som är mest värdefulla utan istället den gemenskap vi har med människor vi bryr oss om.

Jag tror det här året varit ett år då vi fått upptäcka nya sidor av oss själva och av livet. Inte många av oss går ur 2020 som likadana människor som de vi var när året började, våra värderingar har förändrats. Jag tror att vad vi alla främst hoppas på är ett nytt år med nya möjligheter och mindre social isolering. Kanske har vi en liten bit kvar innan vi kan leva som vi tidigare gjort. Det viktiga för oss är att ta med oss vad vi lärt, att låta de mjuka värdena i tillvaron få fortsätta att vara de viktiga för oss, att fortsätta låta vänner och familj vara det som betyder mer för oss än vad pengar och resor och materiella tillgångar gör. Våra relationer har kanske fått genomgå påfrestningar under året, vi kanske har tvivlat på oss själva och varit oroade för framtiden. Men kanske har vi också fått uppleva gåvan i att äntligen hitta tid att göra allt det där vi alltid drömt om. Jag har börjat skriva på en ny bok. Jag har också utvecklat sidor av min magi som fått vänta för länge. Jag har lagt ner massor av tid och omsorg på de allra närmaste relationer jag har i mitt liv. Jag har på något sätt, mitt i en orolig tid, funnit en plats av ro längst in i min själ.

När vi lever i en tid av social stillhet och aktiviteterna är färre kan vi passa på att använda tiden till att se inåt. Vi kan ta det som en möjlighet att utveckla oss själva och att spendera mer av vår tid åt kreativa intressen, meditation, skogspromenader och lugnare aktiviteter. För oss som kanske ibland sprungit snabbt fram genom livet har det tagit tid att ställa om, men det har varit en på många sätt nyttig lektion i att stanna upp i tillvaron. Vi har kanske levt nära sorgen, våra anhöriga kanske har varit sjuka, vi själva kanske har varit sjuka, och vi måste tillåta oss att sörja. Sorgen är en lika viktig del av livet som glädjen. Men likafullt som sorgen måste få ha sin plats så får vi också se och vara tacksamma över de saker vi lärt oss.

Om du står i ett vägskäl i livet, om du försöker komma till rätta med de saker du känslomässigt gått igenom under ett år i pandemins tecken, om du har frågor om vad som ska bli ditt nästa steg i allt det här nya så är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Kanske har året då vi äntligen saktade ner fött nya drömmar i dig om vad du vill göra med din framtid? Jag finns här för dig! Slå gärna en signal så pratar vi om de olika saker du funderar över.

Och du, glöm inte att skriva en önskelista för nästa år! Vad önskar du dig mer av i ditt liv? Vad vill du att hända mellan den här julen och nästa? Personligen hoppas jag vara klar med min bok för unga häxor innan nästa jul. Jag går också ett par kurser som jag verkligen har bestämt mig för att slutföra under året. Det lugna tempot de flesta av oss lever i just nu gör det möjligt för oss att förverkliga våra drömmar. Äntligen har vi tid!

Blog, Ceremoni, Häxa, Högtider

Midvinter eller Yule

Igår, den tjugoförsta december, firade vi att ljuset äntligen är på väg tillbaka. Det var årets längsta natt och kortaste dag, en god tid att tända eldar och bjuda in det vi vill ha mer av i våra liv och det vi vill att ska växa i takt med det återkommande ljuset.

Jag har förmånen att få leva med en trollkarl som inser att allt är möjligt och ingenting omöjligt bara det finns en vilja att försöka. Det gäller även promenader i skogen med rullstol när det är så mörkt att vi inte kan se handen framför oss. Ja, jag är rullstolsburen större delen av min tid men än så länge har det inte fått oss att leva på ett annat sätt än vi gjorde innan jag förlorade min förmåga att gå längre sträckor. Så, planen var att gå rakt ut i skogen och göra upp en eld på en plats där det är eldningssäkert och där vi varit förut. Det gjorde vi också.

Det var en magisk natt. Jag tror att skogen och de små varelser som lever där ute väntade på vår ankomst. Halvvägs ner till vår plats, där det fortfarande går ett elljusspår, såg vi till vår förvåning en gran som någon klätt. Det är sant, det stod en klädd julgran med glitter och kulor och växte mitt i skogen. Det kändes som ett mycket fint första välkomnande. När vi lämnat eljusspåret och kommit ner till platsen där vi normalt brukar elda upptäckte vi med stor förtjusning att någon varit där före oss och förberett en eldstad med torrt gräs, granris och små kvistar. En stor och prydlig hög att tända innan vi kunde lägga på större bitar trä. I vanliga fall hade det varit ett stort jobb för oss att försöka samla ihop det vi behövde i mörkret men nu var allt klart och bara låg där och väntade på oss. Vi startade vår eld, sjöng ett par sånger, kallade genom sejdsång på fackelrunans energi för att på så sätt välkomna det ljus som från idag är på intågande. Då, när vi satt där, såg vi att himlen plötsligt sprack upp och det blev stjärnklart. Ljuset bröt fram på en himmel som varit molning i veckor, kanske till och med ett par månader. Ljuset bröt fram, det som påminde oss om vad vi var där för att fira. Hela kvällen kändes som en saga.

En sak jag alltid försöker göra vid midvintersolståndet är att högt uttrycka vad i mitt liv jag vill att ska växa med ljuset. Jag är ingen materialist men det finns flera kurser jag vill gå vid sidan av jag redan på börjat och avslutat, och kurser kostar pengar. Jag vet att de utbildningarna kan hjälpa mig att sedan betjäna och hjälpa andra människor att växa. Min önskan var därför en växande ekonomi, inte för att samla pengar på hög utan för att omvandla dem till något som kan vara till nytta för de människor jag möter. Jag har också befäst det genom att på mitt altare lägga ett mynt som ska symbolisera ekonomisk tillväxt. Vi lever i ett generöst universum om vi bara kommer ihåg att fokusera på att vara tacksamma över det som kommer till oss snarare än att fokusera på det vi inte har. När jag fokuserar på vad jag behöver snarare än på vad jag saknar kan jag som ett resultat också se mina behov fyllas.

Vi spenderade nästan sju timmar i skogen och det kändes som om vi bara var där en liten stund. På vägen tillbaka hällde jag ut det sista av vårt kaffe på marken som ett tack till de skogsandar som varit där med oss. Sedan gick vi hem halv fyra på natten för att äta väldigt sen kvällsmat, lyckliga men trötta.

Vad vill du att ska växa i ditt liv under den tid som ligger framför dig? Vad vill du bjuda in? Inom vilket område vill du ha mer vår och se mer ljus? Nu, när ljuset återvänder, är det rätt tid att önska och att låta saker manifesteras.

Blog, Häxa, Högtider

Yule, eller vintersolståndet

Jul, som påstås vara Jesus födelsedag, är egentligen en betydligt äldre hednisk tradition som firades långt innan kristendomen gjorde sitt intåg i världen. I den gamla tiden, och för oss häxor även i den tid som är nu, ansåg man det viktigt att följa naturens gång i sina fester och traditioner och även Yule, eller midvintersolståndet, är en av dessa. Kanske var det inte konstigt att de kristna valde att lägga Jesus födelsedag just kring Yule då detta är en högtid då vi firar att ljuset åter kommer in i världen efter en lång tid i mörker. Om de första kristna kunde få hedningarna att känna igen sig i och relatera till deras berättelser skulle det vara så mycket lättare att omvända dem. Flera av de gamla hedniska traditionerna lever också kvar. Ett exempel på detta är julskinkan som historiskt härstammar från berättelserna om Särimner, grisen som åts men varje ny dag återuppstod.

Vid Yule, den 21:a december, firar vi att ljuset ännu en gång kommer tillbaka. Det är årets längsta natt och här är natt och dag lika långa. Efter denna natt vänder det och dagarna blir lite, lite längre igen. Kanske kan vi inte känna det när det ännu är mörkt och kallt på morgonen och vi måste skrapa frosten från rutan innan vi ger oss iväg till jobbet, men trots snön och isen finns hoppet om att få se våren ännu en gång. Ursprungligen firades Yule i veckor, ibland ända in i januari, men jag har personligen valt att fira endast en dag, ibland två, då vårt moderna liv inte riktigt tillåter veckolånga högtider.

Jag tänder ofta en eld till Yule för att påminna mig om och välkomna solen och värmen. Vid elden önskar jag mig något nytt i livet och ber den återvändande solen att hjälpa mig att uppnå det och sedan ger jag de människor jag firar med en varsin yulegåva. Innan jag går ut dekorerar jag också mitt altare hemma i rött, grönt och guld. Yule är tiden för gemenskap, för återfödelse och för hopp.

Vid sidan av detta firar jag också en mer traditionell jul. Mitt i mörkret behöver vi något som lyfter oss och ger oss glädjen tillbaka. Vid den här tiden på året kan vi inte fira tillräckligt ofta. Vad du än väljer att göra och hur du än firar så önskar jag dig lyckliga dagar. Kom ihåg vad som verkligen är viktigt! Det handlar inte om de dyraste gåvorna eller det mest glittrande hemmet. Det handlar om gemenskapen och värmen och om att kanske våga börja hoppas på att ljuset snart kommer tillbaka till oss.

Väl mött!