Andar och spöken, Blog

Att tala från andra sidan

Ibland får jag samtal på linjen som liksom stannar kvar i mig.
Jag har naturligtvis tystnasplikt och sekretess och kan inte gå in på detaljer men jag tänker speciellt på två kunder som jag samtalat med.

Den första historien handlar om en kvinna som mist sin man. Hon kontaktade mig och bad om ett budskap från honom.
Det första jag fick meddela var en del personliga detaljer men också en försäkran om att han visste att hon skulle klara av sin sitaution och att han ännu fanns där med henne.
Det som sedan hände var att jag fick upp ordet fisk i mitt huvud. Inga förklaringar, bara fisk.
Det händer att de bortgångna ger mig bilder eller ord som bara deras anhöriga förstår. Jag fick givetvis förmedla det med en fråga om han eventuellt varit fiskare eller särskilt förtjust i just fiskar.
Kvinnan på andra sidan linjen började skratta och sa:
– Vet du, en av de första saker jag gjorde när han lämnade oss var att skaffa mig ett akvarium. Jag gjorde det för att ha något att sysselsätta mig med som skulle skingra tankarna. Vad otroligt att han faktiskt ser det!
Även om jag inte förstod vad budskapet betydde så visste hon exakt vad han ville säga. Han ville naturligtvis berätta att han även efter sin bortgång varit där med henne och sett allt hon gjort. För henne var det helt tydligt.

Jag tänker även på en annan ung kvinna som ringde mig för att hon ville veta hur hennes bror hade det på andra sidan. Hon bad mig om en bekräftelse på att det verkligen var honom jag såg och jag såg en bild som kändes som att titta på ett fotografi med en lycklig man med några barn och en kvinna framför en båt.
Jag frågade henne givetvis om han haft en båt medan han levde och hon förstod ingenting av bilden. Han hade inte haft några båtar och hon kunde inte tänka på någon annan båt heller.
Ett par veckor seanre ringde hon mig för att berätta att hennes mamma bekräftat att fotot verkligen existerade. Det var hans sista resa med sin familj och han var otroligt lycklig vid just den tidpunkten.

Kanske sörjer du någon som inte längre är här i fysisk form. Det är naturligt att sörja, vi är människor och vi saknar naturligtvis dem vi älskar. Jag vill ändå trösta dig med att säga att dina älskade inte är borta för att de inte längre finns här i fysisk form. Kroppen är förgänglig men anden, själen, är evig.
Det här är egentligen inte min främsta specialitet på linjen men andarna väljer ofta att komma till mig på ett väldigt detaljerat sätt och det är något jag ständigt upptäcker själv att jag blir allt bättre på. Varje gång det sker sitter jag i djupaste tacksamhet.

Andar och spöken, Blog

Ett liv efter döden

Japan drabbades 2011 av en stor tsunami där över 15 000 människor miste sina fysiska liv. Varför skriver jag fysiska liv och inte att de miste livet? Svaret är att jag lever i övertygelsen om att livet är så oändligt mycket större än våra kroppar. Kroppen är bara den hydda i vilken själen bor. Du kan därför aldrig dö, bara förvandlas till något annat. Naturligtvis är det ingen tröst, naturligtvis lämnade ändå denna tsunami människor i stor sorg och i ett enormt lidande.

En tid efter att katastrofen ägde rum i Japan började människor lämna rapporter om att de mött sina anhöriga som drunknat under de enorma vattenmassorna. Avlidna mödrar visade sig för sina vuxna söner på samma sätt som om de ännu levt, mammor fick se sina barns leksaker få liv och börja röra sig som om någon ännu lekte med dem. Det tycktes inte skrämma någon. Istället gav det människor hopp om att inte livet är slut för att vi lämnar vår boning och det stärkte den övertygelse som redan är så stor inom många asiatiska kulturer, att människans själ är oändlig och att vi inte försvinner utan bara förvandlas vid dödsögonblicket. De som blivit lämnade fick bevis på att deras tro var sann, att de inte var ensamma och att deras bortgångna vakade över dem och var med dem genom livet.

Inom vissa kulturer tror man att om människan av någon anledning lämnar sin kropp för tidigt, innan hon är klar här på jorden, så kommer hon tillbaka till de platser hon en gång kände för att besöka dem. Hon blir kvar hos oss till den dagen hon egentligen var menad att avsluta sin resa i den här kroppen.
Det finns en liknelse i Japan om att passagen mellan liv och död är som en skjutdörr. När det är dags för oss att lämna kroppen skjuter vi dörren åt sidan och går igenom till andra sidan. De anhöriga kan då fortfarande ibland se oss genom glasrutan i dörren även när vi fysiskt är borta.

Är du i sorg, saknar du någon som lämnat sin kropp, så kan det här vara en tröst för dig. Dina anhöriga kan fortfarande vara med dig och skydda dig. Du kan ännu prata med dem, även om du kanske inte alltid hör deras röst lika klart som min.
Du är inte ensam!